11/12

Idag är det 3 år sedan hela mitt liv rasade ihop. Ungefär vid den här tiden på dygnet började jag bli orolig för att du inte kom hem. Vid den här tiden började väntan och jag minns precis kännslan av den långa väntan. Det blev tidig morgon och jag visste att något var fel. Jag kännde det i hela kroppen. Minns hur jag sprang och sprang till ramunderberget. Minns att jag kom precis i tid för att se dig bäras ner död på en bår. Minns inhängnaden med orden polis på. Sen ett samtal och en bekräftelse om att det var du som låg där på båren. Hela min kropp vändes ut och in. Jag minns hur jag blev upphämtad av prästen och jag minns att jag skrek ock skrek. Jag hade aldrig skrikit så mycket i hela mitt liv. Det gjorde ont i alla mina kroppsdelar.
Sen fick jag träffa dig. Eller din kropp. Den var så kall. Jag minns hur jag höll om dig hårt hårt utan att bli hållen tillbaka. Jag höll din hand och pratade med dig och du var tyst. Jag ville bara ruska om dig och skrika SVARA DÅ! Men du var inte där. Känslan av att aldrig mer kunna  få prata med dig att hur mycket jag än såg dig framför mig, hur mycket jag hörde din röst i mitt huvud, så fanns du inte. Jag känner mig maktlös och nu kommer alla kännslor tillbaka.
Det har förstört så mycket i mitt liv. Det är så mycket jag inte klarar längre. Jag klarar inte av att vänta på någon för kännslan när jag väntade på dig kommer tillbaka då. Men jag har också blivit starkare på sett och vis. Jag måste acceptera att det har hänt och att du inte finns mer. Jag drömmer fortfarande om dig och det känns skönt. Skönt att få prata med dig i drömmarna, se ditt 16 åriga ansikte och höra din röst. Jag växer ifrån dig.. du kommer alltid att vara 16. JAg undrar om jag fortfarande kommer kunna höra din röst i mitt huvud när jag är 80 år. Ikväll har jag för mycket att säga. För mycket jag skulle vilja prata om. För jag vill prata om dig. För du har funnits och jag har älskat dig och du togs ifrån mig. Det finns så mycket jag skulle vilja berätta för dig.

Jag älskar dig och jag hatar dig. Du har förstört flera år av mitt liv. Var du tvungen att vara så korkad?! Dumma dumma dig!
Du finns alltid med mig. ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0