Håll om mig mamma, hårt.
För det är svårt att andas. Den jag vill ha tröst och värme av måste jag stöta bort. Även om jag älskar honom. Jag förbannar den dag människan blev till. Människan med så många känslor att vi inte klarar av det. Kärleken är den farligaste. Med den kommer svartsjukan och hatet, längtan och oron. Kommer jag nånsin att sluta sakna dig?
Jobbiga tider
Är hemma hos mina föräldrar, hur ska jag nånsin kunna repa mig? Kommer jag någonsin känna att jag gjorde rätt? Du är den smartaste männsika jag träffat, den jag hade roligast med och den jag lutade mig emot när jag sökte stöd. Ändå var det du som hade sönder mig. Jag skriver för dig, det är ändå ingen annan som läser. Men nog är det så att man måste ha ett eget liv innan man kan dela någon annans. Det river i hela mig, men tiden ska nog läka både dig och mig. Alla kan bli något stort. Vinner man över sig själv och erkänner sina svargeter är man en vinnare. Ingen behöver förlora. Alla kan komma tillbaka, alla har rätt att komma tillbaka.
