Jobbiga tider

Är hemma hos mina föräldrar, hur ska jag nånsin kunna repa mig? Kommer jag någonsin känna att jag gjorde rätt? Du är den smartaste männsika jag träffat, den jag hade roligast med och den jag lutade mig emot när jag sökte stöd. Ändå var det du som hade sönder mig. Jag skriver för dig, det är ändå ingen annan som läser. Men nog är det så att man måste ha ett eget liv innan man kan dela någon annans. Det river i hela mig, men tiden ska nog läka både dig och mig. Alla kan bli något stort. Vinner man över sig själv och erkänner sina svargeter är man en vinnare. Ingen behöver förlora. Alla kan komma tillbaka, alla har rätt att komma tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0